...and there were people

A haze, a haze, a haze. 'Tis all a haze. När det bjuds spottarn karln inte i glaset och och när det inte spottas i glaset undrar han vart alla tar vägen och så irrar han omkring. Har nån försökt stöta på dig? Ingen aning. Har du försökt stöta på någon? Ingen aning. Vart tog alla vägen på riktigt? Have not a single clue. När jag kom hem så kan det ha varit såhär att jag stod innanför min dörr då den öppnades och någon sa hej och fortsatte att gå. Kan ha varit så. Men det är ytterst osäkert.

Nu sitter jag och funderar om jag ska garnera en moralkaka om livet men jag vet inte om jag kan leva som jag lär. Och jag har inte någon bra formulering. Det hade nåt att göra med att alla förstör sig själv i huvudet så mycket det går som att dom ska hinna göra slut på sig själv innan världen skruvar sig själv till armageddon. Hårt jobbande små myror är vi vänner. Iallafall jag behöver lugnet, skrattet och....ni vet, kärleken. Men det lär ju inte hända så nu ska jag fortsätta kolla på Californication och ha lite mild söndagsångest över att det ser fördjävligt ut i min lägenhet.