Go with it

Självdestruktiv är jag inte och tänker inte vara. Så är det bara. I normala fall hade jag böjt mig framledes, hittat på någon ursäkt till varför jag har gjort fel och ta skulden. Men i normala fall så har jag aldrig insett att det inte finns någon speciell skuld att ta. Det finns bara val. Valen kan vara vaga och osäkra ibland och så är det. Att göra en höna av en fjäder är mitt invanda, och väl använda signum. Men den här gången (och framöver) planerar jag att inte låta det vara på det viset. Kryptisk är inget jag orkar vara, och oftast feltolkar jag det som kryptiskt skrivs av andra. Därav; ang. det så vet jag inte riktigt, men det känns som om du inte gör det heller. Jag kanske har fel, men då har jag fel och då är det bara så.

För en massa år sen var jag hos någon som, i den västerländska medicinvärlden skulle bli omnämnd på engelska som "a quack", men hursomhaver. Hon sa en massa saker om mig och det var mycket som var väääldigt träffande, och vissa saker har jag ingen aning om hur hon har kunnat veta. Hon sa dock en sak om min framtid då som fastnade och som dröjt kvar. Hon påstådde att jag hade två vägar att gå i livet, men att hon visste vilken jag skulle välja. Den vägen skulle bland annat göra mig väldigt självdestruktiv och så vidare. Och jag har trott på det av någon anledning som jag nu inte kan förstå, eftersom det hon sa är B-U-L-L-S-H-I-T. Jag är inte den. Jag vet inte vem jag är än. Men jag är inte den.