There is a town in north Ontario

Igår såg jag tre filmer i rad utan paus. There will be blood (4/5), Disturbia (3+/5) och Control (4/5). Det var gött. Dra ut på tankeresa. // Jag känner att min censur här har blivit överväldigande. Men samtidigt vet jag inte om det är bra. Att mörka vad man tänker och inte våga skriva det för att man är rädd för reaktionerna hos dom som läser det "...som jag skrev i min blogg". Jag hatar det. Allt blir mastodontiskt, och när de orden jag skriver inte överenstämmer med betraktarens syn på hur jag mår så ifrågasätts det, och också tilliten därtill. Jag känner mig har blivit många år yngre i någras ögon, till min frustration. Även om syftet med det förmodligen (får jag hoppas) bara är att de vill skydda mig. Men något där slår fel i mitt huvud. Men det är också när jag försöker förklara, eller åtminstone ifrågasätta deras tankar som deras tillit också tycks försvinna. Eller bli tunnare. Mina analytiska förmågor finns ingen som helst tilltro till tycks det. Även fast min terapitant säger att dom är otroliga. Jag försöker ju verkligen här. Men det tycks vara svårt att se. Jag har valt bort ett heltidsjobb (som jag hatade och mådde skit av) för att göra det vi med bandet har gjort + bara jobba i skivbutik (som jag mår bra av), och det var då som att det var ett bra beslut. Men nu är det som att det var korkat och ogenomtänkt. Det jag måste bli bättre på är att ställa mig utanför och se någon sorts helhet, vilket jag också tycker att jag blivit bättre på. Alla vill att jag ska må bra, men bara om det är på rätt sätt enligt dom känns det som. Och eftersom alla har olika åsikt om vad det är så, rätta mig om jag har fel, finns det väl bara ett sätt att göra. Ta ett eget beslut, stå för det, och lära sig av det. Annars tror jag inte att någon av er kommer att tro på mig igen.

Jag fick feeling, OK?
Deal with it.