Apathy in a scarecrow is unelectable

Den lever. Två nätter har jag sovit dåligt. Första natten somnade jag halv nio på morgonen, alltså natten till i måndags. Då mådde jag dåligt över att jag inte hade vaknat när min syster ringde för att väcka mig när vi skulle till stugan. Min kropp var tydligen trött då den sov till halv fem. Men det är skitsamma för det som stör mig är att brorsan nog är förbannad. Det var punkt ett. Att det sedan inte går att somna när kroppen blir så spänd som den blir när man inte kan somna är ju ganska olyckligt. För att förklara känslan för någon som aldrig varit med om det skulle jag säga såhär:

Du tror du är nära att somna. Du andas tungt och känner ändå hyffsat välbehag. När du sedan börjar dig sömnen så går det inte som vanligt att kroppen bara låter dig somna. Det är som att den säger åt dig att du har något kvar att ta hand om och verkligen inte får somna än. Du börjar då svettas litegranna, mest som en kallsvett. Varning på nåt sätt. Och även fast hela kroppen ligger mot sängen så känns inget vara avslappnat mot den. Nu försöker du göra saker för att hjälpa/lura kroppen att somna, som att medvetet slappna av ansiktet och känna avslappningen. Du säger några ord högt för att lugna ner dig själv. Men efter en timme eller så börjar du inse att du inte kommer somna, och du börjar fundera på vad du kan göra för att bli tröttare. Kolla på något tv-avsnitt funkar ju inte, för du är ju bra på att vara vaken när det vankas television. Så du läser. Du har börjat femton gånger på Med kallt blod av Truman Capote, och eftersom den har skitlånga kapitel så borde den hjälpa. Den tråkar ut dig istället. Vad gör du nu? Eftersom du har en klump i bröstet nu som tycks vara både stress och oro så tar du en atarax för att du tror den ska hjälpa dig somna. Efter en kvart rycker den i och nu ba blir du jätteglad eftersom du tror du äntligen ska få sova. Men sedan går det en halvtimme med samma upprepande av att precis när du är på väg att somna säger något ifrån. Du får inte. Då inser du att atarax inte är nå jäkla sömnpiller utan bara tar bort ångesten. Så nu är du bara otroligt uttråkad och less. Så då, natten till i måndags, så sover du först när du verkligen inte pallar vara vaken längre. Eller natten till idag, så somnar du vid halv fyra istället. Nu undrar du vad kommande kväll ska ha i sitt sköte. (Jag skriver 'kväll' för att inte nämna ordet 'natt' då det blir att acceptera att jag kommer vara vaken ett tag i 'natt'.) Jaja..........OK; Vad natten har i sitt sköte.

Hursomhaver. Det är tydligen nåt jag inte tagit tag i. Det är detta jag inte förstår. För ett par veckor så gick jag från stiltje till att helt plötsligt ta tag i de viktigaste sakerna och var nöjd med det. Nu, när jag inte vet vad fan det är som orsakar detta funderande, börjar jag tro att jag gjort fel. Men jag vet ju att jag har gjort rätta saker. Men frågorna, frågorna som min hjärna ställer till med är ju sanslösa.

Men.
Något jag tror det kanske kan vara är att jag inte har något att koncentrera mig på. Det är här neo-apatin kommer in. (Gött va.) Vissa saker bryr jag mig helt enkelt inte om nu, och ingen ska ta åt sig eller tycka att jag är kall för det. Sakers tillstånd just nu kan nog just vara i något sorts samverkande ställningar som gör att jag inte verkar bry mig särskilt hårt. Nu ska jag inte försvara mig själv här. Ni får väl fan tycka vad ni vill. Jag reder ut här. . . . . Nu när jag tänker på't så är nog ganska många saker konspirerade runt mig nu. (Jag säger konspirerade för att jag vill kunna vara arg på det. Arg är bra, och nu var det längesen.) Nu fick jag en idé. Tack. Den handlar om berg runtom och att jobba ner dom. Några fattar säkert.

Uppdaterar fortsatt.