Ja, Marlene Ottey var duktig på att kuta

Igår sprang jag en sväng. Jag vet inte hur lång svängen var. Men jag höftar att den var runt 1,9 - 2,3 km. Idag sprang jag och chefen 3 km lite drygt. M.a.o är jag en duktig jäkel. Det är väldigt skönt att springa som så många vet. Syre når hjärnan på ett otroligt bra och grundläggande sätt. Igår åt jag hemstekt hamburgare utan bröd med några strips till när jag hade sprungit. Idag åt jag sex (!) fiskpinnar med pasta, till skillnad från de vanliga fem styckna. Lyx, kan man säga utan att skämmas. I söndags gjorde jag dock något dumt. Jag hade köpt hamburgare i frysdisken på Hemköp för att steka. När jag skulle steka en av dessa burgare insåg jag att den inte ville skiljas från sina tre andra kompanjoner pga. isbildning. Jag tänkte i de smartaste tankebanor jag kunde komma på, men bytte sedan till dom mer korkade. Såg en kniv och tänkte att jag skulle använda den. Sagt och gjort så började jag lirka och ha mig mellan dessa två bitar malt kött. (Som en förälder som försöker få tonåringar att inte ligga med varandra.) Efter många om och men och en tilltagen kraftansträngning slant jag till och satte kniven rakt i vänsterhanden. Det var någon gång här jag, en gång till, tyckte att kniv var en svindum idé för det här uppdraget. Nåja. Jag blev först less för att jag inte ville sitta på akuten. Sedan insåg jag att allt mitt tittande på Cityakuten och House genom åren borde ju nästan kvalificera mig till en semi-sjuksköterska, så jag behandlade mig själv. Likt Dr Greene fick jag blodet att sluta flöda och jag la förband (papper och piratplåster) likt Dr Cameron. Äta fick jag och nu ser det bara ut som en präst skulle kunna se min handflata och utbrista "STIGMATA!!!" - vilket jag är mer än nöjd med.