Past springs brought me hope

Ah. Välkommen tillbaka. Nu är det ju så att kroppsbalanserna inte ens har en aning om vem jag är, och det har varit en lång söndag sedan i söndags morse. Det var söndag idag också, och kanske kan det bli söndag imorgon också. Men det jag hälsar välkommen tillbaka är längtan. Som min väns motto att ha "längtan efter den 25:e och kärleken". Iochförsig (ska man skriva isär det va? det känns så...men det känns tungt och jag gillar inte "iofs") så är det fan bra att jag inte har några pengar så jag inte äter ihjäl mig och så jag får ta det lugnt. Men det är nu jag kommer till tungvrickaren.

Det är kortslutning någonstans you see. Jag var på en fest med modeller som fick rosor att se fula ut, and did not care. Jag hade chansen till något men såg inte skogen för alla träd och hade väl förankrade linor gjorda av, jag vet inte, samma saker som håller en vaken vid insomnia blandat med nåt annat. Att se nåt vackert fyller mig med en sån vilja att säga nåt, men hur eller vad vet jag inte, så jag irrar bort mig och släpper det. Jag känner att jag gör bort mig utan att ens ha försökt och börjar då såklart tvivla på sjutusen egenskaper hos mig själv. Så det är bäst att hålla sig i sin ringhörna, inte ge sig in i matchen och ta av sig boxarhandskarna. (Det går inte att kommunicera som en människa om det här ämnet tydligen.) Jag vet inte om det är frustrationen över uteblivna pannstrykningar och kyssar som gör mig tokig, eller om jag ens vill ha det (yeah right, nu ljuger jag ju bara rakt ut). Sånt här ska man kanske spara till terapin, men jag har sommarlov från terapin nu så jag bryr mig inte. Oj, nu kommer jag ångra saker jag skriver här sen. Måste samla mig. Måste skapa formulering.

Det är som att jag är ledsen över att jag inte saknar någon. Eller, jag har saknat s. och a. när jag varit borta. Men jag kan inte tillåta mig själv att sakna öppet, för det blir att tillåta mig själv att gå in i en människa som jag inte tror jag klarar av att vara. Wow, det där går ju nästan för djupt. Skitsamma. Kryptik har ingen plats någonstans längre. Jag kanske tar bort det här sen dock. Söndagen fortsätter. . .