Som att mor ändå inte skulle gråta

Igår var ju grävandets högmässa som märks. Det var förvirrande. På så många sätt. Men efter att ha fått frågor ställda till mig på ett bra sätt, rätt frågor, så insåg jag en så hemskt stor och bra sak. Jag insåg vilken roll jag lärde mig när jag var liten, och som jag uppfostrades med och som har varit det enda jag har vetat. Det är en sak att inse det, men när jag skrev ner det så var det som att så mycket saker blev självklara. Varför jag har varit som jag varit i allehanda relationer, allt från förhållande till familj till vänner. Det låter kanske som något så otroligt trivialt att inse något sådär, att det så lätt kan avfärdas. Det var ju bara från ett ögonblick till ett annat? Ja, det kanske det bara är också. Men just nu spelar det verkligen ingen roll. Skönt.

Idag gick dagen så otroligt fort. Vet inte varför. Det var skönt. Ikväll har jag varit duktig och diskat först och sedan spelat in Jonas lite och spelat orgel. Sedan har jag städat lite och sådär. Jag tror jag lämnar det där. Jag tänker inte föreslå nåt annat.