Tro och tvivel - 2008

Jag är på festival har jag insett efter mycket funderande. Misslyckades i måndags med att impulsåka till stockholm, eftersom vi lever i ett land där man inte kan vara lite wild and crazy. Så det fick bli en mer uppstyrd resa i tisdags istället. Sedan dess har det varit fest, men inte på klackarna-i-taket-sättet utan på ett lugnare och mer harmoniskt sätt, men med mycket öl. Som en pensionärsfestival. Jag kallar den "Tro och tvivel - 2008". Men efter att ha insett att det är en festival jag är på (med mig själv som den enda konstanta gästen) så kommer jag nog tro mer. Jag måste ju också få kunna ha kul på festivalvis någon gång. Eller?

Festivalreferat fram till fredag morgon kl 11:

Tisdag:
Anlände till festivalområdet via rälsbuss. Träffade Simon som sällskapade mig till campet, där jag träffade Martin och min områdeschef Jimmy. Vi gick sedan på Snotty. Ett litet mysigt ställe med bra musik och en femme fatale i baren. Där fick jag ett samtal från nån som var på en annan festival som berätta vilka historier som hade gått runt på deras camp. Aj, tänkte jag och blev apatisk i några sekunder. Varför behöver folk så gärna tala om vissa ting? Jaja, skitsamma. Det är historia. Efter att ha bytt just historier och sådant i några timmar gick vi hem och satt i fönstret och rökte. Hade lite konsert för varandra hade vi också drar jag mig till minnes.

Onsdag:
Vaknar av att Martin hoppar ner från den loftsäng vi har delat på, och när Martin har vaknat, då ska man kliva upp tydligen. Åh vad jobbigt tänkte jag, och segade mig så mycket jag bara kunde. Vi gick dock på String där rabatten av Stickan var löjlig och otroligt snäll. Här någongång började jag bli bakfull. Nåväl så gick vi sen in till stan genom festivalområdet och via gamla stan, för att endast komma till insikten att Martin hade glömt korten i lägenheten och jag inte ville handla nåt. Efter det träffade jag Julia och hade deeptalk. Väldigt behövligt att reda ut vissa saker och en trevlig eftermiddag. Nu kommer vi till festivalkvällen. Träffade upp Jonte (modemagasinsredaktör) Leijonberg och vi gick och åt. Sedan till nåt annat ställe och sedan skulle vi möta upp hans kollegor och annat branschfolk (som de själva säger) på Riche, innan vi angjorde kvällens finaste hamn. På Riche kände jag mig lite väl i utkanterna på vad som var hippt men sträckte på mig och försökte se så hård ut som möjligt. Självklart lyckades det och jag fick idka samtal med en annan homo sapiens. Helt plötsligt rörde tåget på sig och jag fann mig själv gå igenom någon sorts park där musiken dunkade som djungeltrummor bakom asparna. På huset stod det Berns och framför huset stod det två internationella personer med listor. Ett par sekunder senare vaknar jag till av ljudet av Jonte som utbrister "Vi är inne pojk!!!" varpå jag ser kvällens första apsnygga modell. Och för att enklast kunna förklara hur folk såg ut på det där stället (attityden hos dom kommer jag till strax) så var ca 85 av de 100 snyggaste kvinnorna jag någonsin lagt mina ögon på i lokalen. Jag skrattade, Jonte skrattade, vi var på festival. En sak jag var 100% säker på var att ingen kommer att kolla på mig längre tid än det tar att svepa handen förbi ögonen. Det var jag otroligt bekväm i. För det utbredda skitnödiga beteendet hos dessa människor var helt otroligt. De tar i från fotknölarna för att se ut som de är någon och för att någon som de vet är någon ska kolla på just dom. Detta fortgick som en skön symbios hela kvällen tills det var dags att gå hem. Men då ringde Martin och berättade om att det fans guld och gröna skogar på Debaser, så jag gick ditt. Ensam från Kungsan till Slussen (såg inte en människa, helt sjukt!) gick jag genom gamla stan. Väl där utspelade sig en rolig historia vilket omfattar Pontus och två brudar som ville ha karln. Men den drar jag inte eftersom det vore taskigt. Vi insåg dock när stället stängde vid tretiden att det inte gick varken tunnelbanor, bussar eller mjölkbilar den tiden på dygnet, och allra minst dit vi skulle. Så natten bestod av en nätt promenad från Slussen till Lilla Essingen. Där vi somnade till de ljuva och spröda tonerna av Totalt Jävla Mörker.

Torsdag:
Här vaknades det sent. Jag vägrade kliva upp från det golv jag sovit på förns tidigast halv fyra. Men nåväl så gjorde jag det och fick duscha av min trötta kropp. Promenaden från Lilla Essingen till Fridhemsplans festivalområde var outhärdlig i vårat tillstånd mest pga värmen. Vi bestämde oss för att dra till Kulturhuset och kolla in Lennart Jonassons utsällning på kulturhustaket. Hör och häpna så fanns det bar, och till tonerna av en soundcheckande Carl-Johan Vallgren lapade vi öl i solskenet. Martin skulle repa och Pontus skulle hänga med mig så vi drog och käkade festivalmat på lokal. Ytterst välsmakande var det. Efter det ville jag nästan dra hem men Pontus ville gå på Mosebacke och hej vad det går. Några timmar senare stod jag på Sleven med en beställd wrap till Jimmy och en nöjd livsåskådning. Jag hade ju kommit på att jag var på festival.

Idag vet jag inte varför jag är vaken så tidigt.
Ikväll kommer jag veta lite mer.