Krampaktig i brygga, but not in the good way

Timeline: Tänkte betala min väg till sthlm. Var pepp. Hade inte råd. Blev sne som en same. Fick erbjudande om skjuts av broder och dennes respektive som skulle ner, så länge broder blev frisk. Tvekade, men efter telefonsamtal och broderns lugnande ord igår blev jag pepp som en skorsten igen. Jag skulle åka. Somnade. Vaknade av ett sms där brodern blivit sjuksjuksjuk igen. Får härdsmälta och försöker i huvudstormen reda ut om jag har råd att betala flyg på nåt jäkla sätt ändå. Men nä. Pat är en fattig jäkel dessa veckor så det funkar inte inser jag, varpå jag skriker obsceniteter och svordomar samtidigt som bitterheten gror. Livet vill mig 50/50 - bra/dåligt. Men vad i helvete då för? Jaja. Jag ska ta detta med ro och förnuft som den välutvecklade och sunda människa jag har blivit. Yeah right.
Om någon ser mig gråtandes och skanderandes "...THIIIS TOWN HAS GOT THE YOUTH OF MEEE!!!" för hög hals, greppandes en chipspåse och försöka skicka sms samtidigt så do not be alarmed. Jag är då nog bara på väg hem från jobbet. Nej, men skämt åsido. Jag kommer vara bitter ett tag och sen planera om. För trots allt så är jag en ljus framåtblickande man with the strength of ten spartans.

Alone in a crowd. Alone together.

Förresten så var ju Ara stenhård som slängde OS-bronset på mattan. Helt korrekt. Och de som inte förstår det har väl aldrig varit i parterr gissar jag..