Oh, distance has no way, making love understandable

Cheer up honey. I hope you can.

Det var månförmörkelse inatt, vilket då betyder att jorden är i vägen för solljuset i några timmar. Först trodde jag mina ögon spelade spratt på mig en massa gånger om innan jag visste vad det var. Men månen har bara en halvtaskig biroll i utsikten från Ås. När vi åkte dit gick solen när över sjön och var helt röd. Jag och Simon bara stirrade och var tysta. Alla skulle varit där igår. Vårt hörn på jorden visade sig från sin allra finaste sida.

Nu kan det låta konstigt, men jag längtar lite efter de här höstkvällarna då det är kolsvart och stan nästan är som en skräckhistoria. Det blåser lite och allt känns fientligt. När jag flyttade hit och var med om dom där kvällarna var det otroligt obehagligt att ens vistas utomhus då. Hur många gånger jag såg mig över axeln då vet jag inte riktigt. Nu däremot så har jag blivit bekväm i det. Det är som att det är så mycket mörker och fientlighet i luften så det äter upp en. Det känns som att du har något fantastiskt stort väsen omkring dig. Men låter man det bara finnas och omge en så är det något vackert.

Lyssna på:

Fleet Foxes - Tiger Mountain Peasant Song
Wilco - I am trying to break your heart
Billy Bragg - A new England
Arcade Fire - (Antichrist television blues)