Cheesy Bastard

Går i funderingar. Det är många variabler som spelar in när man ska försöka formulera varför man mår som man gör. Eller varför man tycker som man gör om exempelvis kärlek/relationer. Själv så försöker jag förstå vad min historia i ämnet har att göra med vad jag vill nu. Men det enda jag då kommer fram till är att jag inte ens vet var jag står, och då ifrågasätter jag rätt och fel i hur man SKA vara.
Bakvänt alltså.
Det finns ju såklart inget rätt eller fel utan bara situationer som är otroligt olika varje gång. Ja, jag vet. Det är bara en massa oförståeligt svamlande om det här nu vet jag, och jag vågar verkligen inte skriva ocensurerat just nu. Ska göra det om ett tag tror jag. Måste reda ut huvudköttfärsen lite först. Det är det som är gisslet med att vara dömd till livstids analyserande. Att det leder mig till progressiva insikter allt som oftast, men det leder mig också till ångest och burar av tankar som verkligen inte är ok. Men det positiva är att jag faktiskt märkt att jag är skitbra på det. Jag vet andra som inte är bra på det. Det ville jag inte vara längre så jag lärde mig hur jag fixar.

Ikväll var det mat hos en syster och kall promenad.
När jag gick dit gick jag längs sjön hela vägen. Det var
vackert och välbehövligt för en som lever om natten
i dunkla lokaler. Spelandes på sin lyra för människor
och hjärtskärandes skärandes sitt hjärta i för stora
sjok. Eller är det för stora? Jag tycker ju faktiskt inte
alls det. Och jag har ju självklart, som tidigare förklarats,
alltid rätt. Jag vägrar bara se saker på det sätt några
har förklarat för mig att jag borde se saker. Helt enkelt
så gör jag det på mitt sätt nu. Skönt att jag släppt det
där att låta vad andra säger bestämma vad jag är.
Jag är ju så svinbra ibland ska ni veta.

Er man
/P. Emanuel