Jag, ett gäng punkare och historien om hur vi lärde oss svära som män och gå som förlorare

Jag har inget att göra nu efter vi repat med kapellet. Hade inget att göra innan heller (i en halvtimme) så jag började möblera om. Halvvägs in i detta projekt insåg jag att jag verkligen inte hade tänkt igenom projektet. Och det är någonstans där jag befinner mig nu med. Min värsta fiende i det här har precis visat sig. Det är datorn som fått mig i sitt grepp. Måste tvinga den att släppa mig. Just let me go and let me re-möblera this eden of an apartment!

När man tänker på någon som är långt bort blir man ensammare.
Så funkar det. Så är det.