Monday Night Dramaqueen aka. All makt åt Tengil, vår befriare

Det här med behov kontra utdelning är ett problem som ej
uppskattas då en man gillar sina pannstrykningar. Dessa
behov blir otroligt stora då kroppskemin är i Vladivostok
på en båt och allt annat är på tok för djävla långt borta.
För att återknyta till det där jag skrev om att jag varit en
längtande, saknande och kärlekskrank djävel, så vill jag bara
säga att jag hatar världen. Inte så mycket själva idén med
att ha en värld. Det är ju i själva verket bra. Men kom nu för
belzebubs alla ryttare igen! Världen är för bra på att skicka
mig små nätta paket av koncentrerad vansinnig hopplöshet
och frustration dessa dagar. Jag vet exakt vad det handlar om.
Just kemiskt är jag ett vrak och eftersom jag inte har varken
sprungit eller ätit någon bra middag så har jag varken syre
eller energi i kroppen. Då blir jag än mer emo och jag vill
bara ha, ha, ha, ha, ha. Det blir på sin spets och det blir något
dramatiskt kanske. Men samtidigt så anser jag det vara ett
bevis på att jag är en frisk människa som alla borde vilja ha
eftersom jag är så djävla bra på att vara kärlekskrank att jag
borde få pris. Ett stort pris. Fyllt av konsertbokare, chips,
bjumiddagar, öl, kär-het, pannstrykningar och annat jag
trivs med. Det är jag fasen värd. Och hör sen.

Er stenmanipulator
/P. Emanuel