Sjukaste drömmen fick mig att vilja slå till farsan

Den här tiden på månaden är ju fördjävlig.

Min vän Jonathan talar om "den 25:e och kärleken" ganska
ofta, och jag tycker det är fint. Men när den 25:e inte inneburit
något mer än olika former av ångest och verklighetsinsikt det
senaste halvåret så får kärleken försöka rädda en så mycket den
kan. Jag befinner mig på olika sidor av detta pengagissel i stor del.
Dels så har jag valt att försöka bry mig så lite jag kan om att jag har
lite pengar, men dels så blir jag så otroligt frustrerad på att det aldrig
finns. Och sedan blir det ju också att man stressar relationer om man
tvingas låna. Men samtidigt så mår jag bra. För hur mycket bättre
skulle min ekonomi bli om jag blev rådeprimerad? Näe.

Hade jag trott på den där Gud hade jag bett till karln om styrka.
Men det får duga med mig själv ändå.
Glöm bibeln och rädda dig själv.
Fire your shrink and help yourself.
Kick the speaker and save yourself.

Ingen hjälper dig med det som finns i huvet. Bra va?
Alltså. Bra på riktigt menar jag ju. Ingen ironi. Det är bra.

Nu börjar jag fundera på en massa olika saker, men mest måste
jag komma på hur många spelningar jag behöver göra innan jag
är skuldfri.


Det är gold du är i Perfect Flesh btw.

/P. Emanuel