Streamline your day aka. Men nu då?

Välkommen till mitt värdelösa problem.

Jag går långsamt genom ett kreativt gränsland med för mycket
tid att handskas med. Åh, så jag kämpar. Idag var jag på jobbet
i relativt vanlig, svensk arbetarklasstid (+ 2 timmar). Slutade i
relativt osvensk, snarare medelhavstid, efter tre någon gång.
Men jag ville ju såklart inte gå hem. Eller jag gjorde det först för
att byta från de kläder jag kände mig otroligt obekväm i. Då till
mina tightaste byxor och skarpaste jeansjacka. Självklart tog det
ett och ett halvt skyltfönster att inse att dom där byxorna inte
direkt gör underverk med min röv. Jag ser ärligt ut som någon
som utsatts för ett jeansskämt. Ett ont jeansskämt där de tävlar
om vem som kan få fulast och störst röv i ett par denims.

"Haha! Han såg ju inte klok ut i dom där!" - säger försäljaren medan
jag precis stängt dörren till butiken.

Nu är ju detta "problem" en stor neonpil som pekar på att jag är
15 år och heter TuvaLovaBettanBella och är från varsomhelst.
Men!
Jag har bara haft problem att hitta ett par fina jeans som smeker
åt min röv just as I like it. När jag blivit lika häftig som alla andra
som tjänar pengar ska jag be min gode vän Robin (som också är
min bäst klädde manlige vän, tillsammans med Jonathan och
Martin) plocka fram några par perfekta rör från lagret och fixa
till mig. Innan det ska jag va med på ett avsnitt av Du är vad du
fucking äter och få råd om hur man får bort en slalomröv utan att
sluta äta chips. När jag fått till min jeansröv - då är jag perfekt.



Skitsnack-bryt
------------------------
Varför jag skriver om sänt där nonsens är för att jag inte kan göra
något annat ikväll. Jag är exakt där jag hatar att vara när jag vill
göra musik, men där alla gitarrer låter skit och varenda synthbas
låter som en blåmes. Sedan brukar det inte spela någon roll om
det är en basgång eller en sångmelodi som förlöser det hela, bara
det händer nån jäkla gång. Men samtidigt är ju det här "problemet"
helt fantastiskt trivialt på en helt fantastiskt ordinär kväll, i en
annars fantastisk tillvaro. Det enda jag saknar är lite mer ljus i min
lägenhet och att den ska innehålla guld. För tack bror.