Super Extra Shiny aka. Skratta ödet i ansiktet

Imorgon ska jag väckas av ett telefonsamtal.
Det är från en lokal lokalradio som ska prata
med mig då. Spela låtar från båda banden och
fråga frågor om mig och vad jag tänker osv.
Det är ju bra. Det är bara det att jag kommer
vara uppe inatt och kolla på presidentdebatten,
och när jag vanligtvis är ganska omorgonpigg
så kan det ju faktiskt vara helt otroligt kul att
lyssna på Radio Krokom imorgon vid tiotiden.
Där ska jag likt Sarah Palin försöka att med
lösryckta ord bilda fullständiga meningar för
att förklara vad jag menar. Och likt Sarah Palin
kommer jag misslyckas kapitalt, men skillnaden
är bara att ingen kommer skrika "terrorist"
efter mina "meningar".

Cynikern i mig börjar leta sig fram igen. Även
fast han är en halvstörig jävel ibland är han
ganska festlig att ha omkring. För han tenderar
locka fram småsaker som man inte är beredd
på. Ser du mig sitta på en stol och luta huvudet
lite åt sidan, med en min som visar att jag är
övertygad att jag har väldigt rätt (och som även
visar att om jag skulle ha fel, ändå skulle ha
rätt) så har jag väldigt roligt åt ödet. I am doing
it now. Andra kanske inte gillar den killen så
mycket. En del gillar nog honom bättre än den
vanliga. För att han är lättare att umgås med,
eller för att han inte gör saker för obekväma.
Eller så har jag fel. Jag kan nog ha fel.
Jag har nog fel.
Men om det är så, så har jag ändå rätt som ni förstår.

Er vanlige
/P. Emanuel