Fuktspridande katter, ravearmband och att sjunga med egna fingrar i mun

Torsdagen bjöd på De Lyckliga Kompisarna vilka gjorde en helt fantastisk
spelning. Någon skickades med ambulans men kom tillbaka med stödkrage
i slutet av konserten. Själv spelade jag hardcore i skivspelarna och blev helt
fantastiskt berusad. NÅgot oförtjänt kan tyckas.

Fredagen bjöd på en härlig bilfärd där första anhalten var Rödöns kyrka,
andra var Olssons och Sjöstedts hus i Aspås för att hämta upp den unge
herr Sjöstedt, och då sedan ändstationen i Nordannälden. Där jag möttes
av en barbröstad fadersfigur som talade så mycket dialekt att jag fick gräva
djupt i mina ordförråd för att ens förstå honom när han frågade om jag
ville ha Lagavulin. Jag tackade såklart inte nej till denna fina destillation,
men hann inte mer än smaka innan vi var tvungna att dra kosan mot stället.
"Ölhäfvarna Nordannälden" stod det på en fint snickrad skylt ovanför baren.
Vi spelade och sjöng som riktiga människor och fick hålla på så otroligt mycket
längre än vad som var meningen. Robin improviserade en Elvis, Simon gjorde
en Muddy Waters, de båda tillsammans gjorde en Edwall klanderfritt och själv
fick jag till en Fogerty. Det sas att jag skulle få en överraskning av sättet folk
beter sig i berusade tillställningar i denna by, men eftersom jag är från där
jag är ifrån så förvånade inget. Då undantaget var den man med kroppshydda
värdig en Bumbibjörn, som istället för att applådera och skandera när han
fann det vi gjorde fantastiskt, utstötte ett otroligt högljutt och kort "OH!".

På lördagen var det filmregn när jag slet mig upp 07:55.
Väl på väg så var vi alla sega. De två i baksätet sov men jag kunde inte riktigt
förmå mig själv att göra detsamma. Det gick inte. I Umeå hämtade vi upp M
som inte hade en ända chihuahua hemma. Två var i Junsele och den tredje
ställdes ut. Jag fick nöja mig med att återse hans lillebror Johan. Vi åt och vi
fortsatte. Väl framme i Luleå möttes vi tyvärr av väntan och scenteknik som
var sådär. Vi träffade Hamngatan som var ett sjukt roligt yngre Luleåband.
Med avklarat soundcheck tillslut så drog vi till vandrarhem där vi träffade
folk som försökt få tag på biljetter till kvällen men misslyckats. Jag lade mig
ner och slumrade till för en stund. När jag vaknade slogs jag av insikten att
jag hade glömt bort hur man uppför sig på scen. Jag ringde ett samtal. När
klockan sedan var elva hämtades vi och placerades i loge. Jag var nervös.
Hamngatan var riktigt bra men fick dåligt ljud. De började sent också vilket
resulterade att vi fick gå på först halv två. Folket var fulla och en del märkte
inte ens att vi spelade. Jag fick ingen att spela mot vilket störde mig. De nya
låtarna gick jättebra och vi var jäkligt bra, även fast EB's medhörning brann.

Dagen efter åt vi på "Matstället" (ett helt grymt namn utan missvisningar).
Vi gick runt i Luleå och tittade på arkitektur, såg ett ensamt träd som i själva
verket såg ut som fyra. Såg en utställning. Vi är minsann ett kultiverat sällskap
vi i bandet. Vägen hem var lång, lång, lång. Jag såg salusand. Jag träffade en
chihuahua jag inte träffat tidigare. Jag lyssnade på radio och jag åt macka.
Vi kom fram till att vi på nästa bilfärd ska ha snittar och fvin i bilen istället
för att äta värdelösa hamburgare och annat som finns utefter vägarna. Snittar
är perfekt vägmat.

Nu har jag avhandlat detta. Skönt.
Kan nu fortsätta med annat.

Sagt av sällskapets olika medlemmar:
"Det är lite fuktigt. Har det sprungit katter här?"
"En gång fattade jag eld."
"Vilken jämte är bäst?"
"Tvättar du bilen ofta?"


Er återhämtande
/P. Emanuel