"Full och arg!" sa Leijonhjärta

Det är ju intressant att det upprepar sig. Och jag förstår
för min själ inte vad jag ska ta mig till. För saken är att
ingenting är särskilt fel. Det är väl mer att jag blir väldigt
less på att det inte är särskilt rätt. Det är ett stadium jag
är ganska dålig på, men det är förmodligen för att jag
behöver bry mig mindre.

Men så sitter jag själv i en lägenhet på St. Eriksplan och
gömmer mig från peppen. Det är skönt på något avigt
sätt. För jag längtar såklart hem igen. Det blir ju så. För
ibland så tänker jag att det verkligen inte finns något för
mig här, sedan ändrar jag mig lite och har kul ett slag.
Nu helgarderar jag mig för att inte trampa i klaver, fast
samtidigt så ska jag ju sluta bry mig så mycket. För jag
har egentligen ingen anledning att göra det.

Det är ju heartache and pain ibland.
Så jag åker hem imorgon.