Lökproblemet och Assars tavlor

Irritationens fader bor i mitt kranium.

Problemet med lök, förutom att det är fantastiskt gott, är att
varenda gång jag lagar köttfärssås använder jag så mycket lök
att hundar skulle tro att jag var lök efter jag har ätit det.
Det är ett otroligt osexigt problem. Mest med tanke på att det
kanske inte är så djäfvla hett att lukta lök. Men det spelar
ingen roll eftersom jag endast har mig själv att hugga efter
i den här stan. Dock måste jag säga att jag är en direkt turn-off
till mig själv nu också. Så jag gråter 90% löktårar och resten
har jag fått något i ögat för...



Förresten drog jag igång och försökte spela in en skitbra grej,
men ikväll är världen inte med mig. Inget ljud gjorde som jag
ville, och knappt min röst heller. Så det slutade med en timmes
aggressionspåbyggnad utan musikaliskt resultat som alltså kunnat
varit den bästa timmen i mitt liv. Om det inte var för att jag
varit okapabel att formulera inspirationen i ett ögonblick av
grav vilja av att skapa något fint. Det sammanfattar alltså min
kväll hittils med att det har varit ett komplett tidsfördriv
utan något som helst resultat. Men prisa gud för att jag kommer
ihåg min vän Eriks ord, att det behöver inte finnas en mening
med allt man gör jämt. Och det är tur för annars hade man väl
fått länsfiskalen efter sig ikväll då man inte ska söla med sin
fritid. Så för att inte söla ska jag nu ta rätt på den överblivna
köttfärssåsen. Göra kaffe. Dricka kaffe och vara måndagssur +
världsfrustrerad då jag ofta undrar dessa dagar vad den vill mig
egentligen, den där världen.

På plussidan måste jag säga att jag är ett geni som tajmar in att
finna infrusen köttfärs precis den dagen jag är sugen på köttfärssås.


Det klart det är din räven. Why do you think I put it up there?

/P. Emanuel