The Earps and a Space-Chimp

Foto: Sev

Klockan är väl runt sju nu.
En tid då min söndagsritual oftast brukar börja. Precis efter jag ätit
min middag och köpt mig lite snacks och läsk. Men för att vara helt
ärlig så är ritualen redan över. Den brukar inte vara över förns runt
ett på natten. Jag har inte druckit så mycket läsk vilket är bra, och jag
var inte sugen. Har inte ätit nå mycket chips för jag är faktiskt inte
särskilt sugen (Jag vet! Det är som att jorden skulle börja snurra åt
andra hållet. Men nu är det så det är). Jag har sett en finfin film som
jag inte brydde mig så hårt åt, men Brad Pitt var ju helt magnifik.
Vad jag vill komma till är att jag inte har en blekaste aning om vad
jag ska hitta på ikväll. På önskelistan står hångla och boxningsträning.

I fredags var det spelning. Det var svinroligt. Däremot är jag, likt en
guldfisk, väldigt överraskad när ett faktum jag ställts inför tidigare
dyker upp framför mig. Jag blir nämligen en gubbe efter att ha spelat.
Kan inte lyfta nacken och nu idag, två kvällar senare, så gör jag ljud
som människor i min åldersgrupp inte brukar göra när de ställer sig
upp. Igår bjöd hemmet Ejnebrand/Öhnstedt på middag. Det var en
helt utmärkt fisksoppa som Erika hade gjort. Satan vad gott det var!
Efter skulle jag se en konsert men istället för bandet jag var sugen
att se var det tv-spelsmusik med ett runkigt studiomusikerband.
Jag menar, dom kan ju spela bra och sådär, men vafan! Det bandet
jag ville se hade bara ett dj-set vilket inte framgick. Tråkigt alltså.
Däremot var cowboyfilmen som var på fyran när jag kom hem helt
fantastisk. Den blev jag glad som få av. "Pang! Pang! Pang!"

Jag hade en tankeström som försvann. Kuk.
Imorse nångång när jag var halvt sovande trodde jag
att jag hade en skitfarlig geting eller nåt på handen.
Det förorsakade en helt sjuk helkroppsryckning. Jag
lättade nästan från sängen faktiskt. Helt ärligt. Det
borde ha filmats. Ännu en anledning till att filma sig
själv när man sover..........inte för att jag gör det eller så....