A stuck-up fuck-up

När mobilen var väckarklocka imorse och jag tog upp den från soffbordet slutade vibbet att funka. Och så var den dagen förstörd. Näe, inte hela dagen, men vad sådant kan ställa till det i mitt huvud på riktigt. Den SKA vibrera när den piper, och gör den inte det så är det onda krafter som är i görningen for real. Men självklart så kom mitt geni till användning då jag vinklade mobilen på ett noggrant utträknat sätt och slog den i mikrofonstativet jag har bredvid sängen några gånger. Nästa gång det pep så vibrerade det. Och allt kändes så rätt. Det faktum att luftcirkulationen i mitt hus tydligen är avstängd spelade ingen roll, skatorna som käkar soporna som är på taket utanför mitt fönster sa "god morgon" i god ton och skräpet i trapphuset var så vackert då jag gick ut från ghettot in i verkligheten. Sedan den stunden så har dagen bara varit så underbar och fantastisk som en vårdag i slutet på februari kan vara. Men ikväll ska jag gå på bio och det lär ju sluta i panikångest och tragedi. Eller så går det bra. Det går nog bra.