Rock the cradle like a friggin Cannibal Corpse-show

Hur kunde jag nu glömma berätta att jag klippte mig själv idag? Som utlovat så hade jag sparat hela synthluggs-längden från min tidigare frisyr för att vara konsert-extrem/total-freaky. Men eftersom jag känt mig lite som en Astrid Lindgren i Christer Pettersson-kostym i den längden fick det bli ändring. Det hände inte så mycket på jobbet i eftermiddags så jag tog helt enkelt saxen och begav mig med rejäla klavertramp in mot toalettspegeln. Snipp snipp, klipp klipp, och självklart var det lite snett. Men min skallige (!) arbetskamrat hjälpte mig att få't rakt (vilket också ser lite freaky ut. hello nazi ni vet, fast inte.). Nu ser jag lite mer koscher ut än vad jag tyckte jag gjorde förra veckan. Som tur är har man vänner som säger vad dom tycker. Som Tove: "Patrik, vad i helvete har du gjort med håret? Du ser ju fördjävlig ut!".

Men det här är inget sånt
Det här är inget sånt
Det här är ingen neråtsång som du ska bry dig om