Flood the dam, bring the noise

Att få någon sorts känslomässig dammöppning efter ett ganska förstenat halvår är inget man kan förbereda sig på och inget man heller inte kan styra över. Jag förstår inte riktigt vad som händer. Jag fick höra något jag inte var beredd på, jag fick träffa någon jag inte var beredd på och idag är någon på sjukhus igen. Det är inte något som är på liv och död för mig, förstå mig rätt, jag var bara inte beredd på det. Det gör mig bara lite förvirrad. En svinbra grej och två dåliga. Då blir det dammbristning, och det där kaoset som blir innan jag begåvat reder ut 'et, tar stor plats plats plats. Inatt ska jag bo Levinton och så. Vi ses snart.