Se hit! En känsla

En vecka som den just avslutade är något helt onaturligt. Men onaturligt har visat sig vara något sorts signum och fana för allt. Måndagen var jag hemma och städade mina golv och diskade min disk som en duktig pojk. Inget onaturligt med den dagen då. Men på tisdagen kom micke med sitt strålande humör och spelpepp. Vi repade på kvällen och det var som alltid så jäkla roligt. Stämde sedan upp med anna, morgan och gustav varpå vi tog en taxi till frösön och hasse. Det som var något onaturligt med det var att sitta på en parkering och lyssna på Slayer och Judas Priest, men inte så....näe, inte så egentligen då alltså. (Formuleringarna hädanefter och innan kommer inte vara bra.) Sedan kom onsdag. Jag var som alltid innan en spelning sjukt rädd att bli sjuk, men inga symptom. När vi sedan kommer upp på scenen och ser att publiken står ett par decimeter från mig och utan stängsel blev det hela lite mer intressant.


Det onaturliga i det här är att vi har de fans vi har. Nån frågade mig om det där, att man blir betraktad som "stjärna" av dessa människor, men det går ju inte att svara på. Det går inte att ta in varför människor vill slita i en osv. Jaja. Torsdagen började med en fin konsert av Kent och följdes upp av AC4 och sedan en helt sanslös Justice-konsert. Natten spenderades på efterfest som var ganska blek. Fredag spelade vi med Kolonivägens Kapell utanför Skivhörnan. Det var onaturligt varmt men gick väldigt bra. Så jäkla goa karlar att spela med dom där. Mera mera. Sedan villes det att jag skulle spela skivor på efterfesten med Pontus, så kvällen gick åt till lite vila och att samla ihop skivsamlingen. Såg.....näe, jag såg nog inget band alls. Spelade skivor till fem, somnade sex och började jobba tio. I lördags var jag helt borta på dagen. You do the math. All den druckna ölen lämnar ju inte direkt kroppen på de där tre sovtimmarna... Nåja. Efter stänging hade jag, gustav, anna och morgan de två roligaste timmarna på bra länge. Konstant skratt, gitarr och Bloody Mary's. Vilade sedan hemma, ofrivilligt ackompanjerad av Magnus Uggla och det var som att försöka bestiga everest naken med händerna bakbundna. Nåja. Jag pillade i mig mat ensam i artistrestaurangen bredvid sagda Ugglas bord då Pontus dyker upp och skanderar "Sitter du ensam och äter? Backlund ditt lilla mobboffer!". Det blev tyst i hela lokalen vilket var väldigt trevligt för mig. Såg sedan The tallest man on earth vilket var grymt. På efterfesten spelades det skivor igen....och.. Åh, jag kan ju inte ens författa den enklaste veckosammanfattning. Det som känns onaturligt är dock att det kan ha hänt nåt där igår natt när jag gick en sväng till tågstationen. Jag trodde det var dött det där. Sedan hade jag tappat mina nyklar insåg jag, efter en snikad hotellfrukost när jag stod utanför min dörr. Hittade dom inte på teatern eller på hotellet och fick ingen hjälp alls av de i receptionen. Då grät jag och gick hem och insåg vid halv tio tiden att det fanns ett journummer att ringa för låsöppning. Jag ringde, nån kom, samma nån sa att det skulle kosta femhundra spänn för den lilla nyckelomvridningen. Då grät jag lite mer och somnade. Nu är det slut på den här värdelösa texten.

With five mile eyes
I don't know your history
And I have got enough debt to my name
To build an Empire State out of shame
So I have not a single clue what I entice in you