Some nights I thirst for real blood, for real knives, for real cries. And in the flash of steel from real guns, in real life it really fills my mind

När vad man planerat går i stöpet och man helt plötsligt står med tre dagar utan planer tenderar tydligen luften och spänningen att gå ur. Speciellt när det inte går att lägga det man hade i huvet något stans alls. Så istället för att sitta i en bil och lyssna på musik i sex timmar och sedan ha huvudstad i tre dagar, så är programmet hittils: Möte med kickan, rep med band, fotografering med fotograf och möjligtvis klubb på kvällen. Lördag blir det jobb och så spelning då möjligtvis. Yey. . . Nej, det är faktiskt ett bra program. Men, jag hade ju andra planer. Hursomhelst blir det urgröpt på något vis. Svårmotiverat och uppförsbacke.
Jag är däremot snart klar med det här surandet. Han du kallar Sunshine är tillbaka snart.

...and I really miss what really did exist, when you held my throat so tight