Grönpepparn

Jag blir barnslig när löv ligger på marken.
Barnslig på det sättet att jag trivs med att gå omkring i dem.
För dels är det så sjukt fint med färggranna asp och
björklöv och dels så är det, av någon bisarr anledning, helt fantastiskt
att bara sparka runt dom. Nu kan man ju tycka att det är något otroligt
fjantigt att tycka om just löv som ramlat ner från ett träd och mest
skräpar på marken. Men jag är inte en av dem som är av den uppfattningen.
Tvärtemot så tycker jag sådana löv är väldigt underhållande, och jag
insåg idag att jag inte vill bli en sån som slutar gilla löv. För om det kan
skänka någon glädje eller tillfredsställelse att flamsa runt med fötterna
i ett gäng fallna höstlöv så har man något väldigt bra i sig tror jag.

Nu ska jag spela pingis.