Svartvinbärshjälten strikes again

Nu kom jag fram till det.
Det där tillfället då man förstår vad man egentligen gör och varför.
Just nu handlar det om ett litet tillfälle då det bevisades för mig
att jag betyder något. Konstigt som det verkar, så är jag helt och
fullt värdelös på att uppfatta sådant. När då någon säger det direkt
till mig så kan den enkla saken förklara så otroligt mycket mer
än vad man tror att det skulle kunna göra. Uppdämd frustration
och längtan och förvirring blir helt plötsligt klar och rak. Istället
för snårig och dimmig. Det är något jag ofta glömmer.
Att det raka alltid är mer än all teater jag kan sätta upp i olika
situationer, för att hålla mig undan den verklighet jag både vill ha
och vill fly av outgrundliga anledningar. S. skrev ikväll otroligt
ocensurerat om vad hon känner om sin karl. Den ocensuren vill
jag också ha.

Så jag stänger av min egna.

Jag träffade en räv en dag, men räven slank ur näven.
Så var det och det inträffade då jag trodde jag blivit en
sten. Jag kände ingenting tillräckligt för någonting och
brydde mig mindre om allt. Det var verkligen inte någon
depression, utan bara en verklighet. Cynism och bitterhet
spelade säkert in i det hela men det var helt enkelt så det
var. Räven bodde inte här. Det störde mig. Så jag flög till
rävens gryt. Där trivdes jag. Vi kom inte varandra så
nära dock. Eller snarare så var det väl så att vi aldrig fick
tillfället. Jag var glad. Det är något jag inte kan analysera,
hur mycket jag än försökt. Jag var faktiskt glad. Så åkte jag
hem. Blev längtande, ifrågasättande och smått svartsjuk på
resten av Stockholm där räven befann sig.
Jag vet att jag analyserar sönder allt och alla mer eller mindre. Jag vet att det kan vara sjukt jobbigt för en del (om dom vet om det), och jag vet att det inte är särskilt smart jämt. Samtidigt så är det så jag gör, med undantag för det stigande antalen tillfällen jag kan komma över den oändliga analysen och inse hur saker faktiskt ÄR. För att sedan lämna tanken vid det.

Nu är det som alltid.
Att få knappt förstår vad fan jag menar och fler inte har en jäkla aning.
Så får det vara.
Påminn mig att fortsätta döda min censur och påminn mig att katter
är smarta varelser som lever enligt en stark övertygelse om att ingen
får fucka upp dom - såvida de inte tillåter det.
Påminn mig dock inte om att katter tvättar sig själva.

Er
/P. Emanuel