onsdag 4 november 2009

I've been out walking/I don't do too much talking these days

Jag har sovit i två månader. Det är därför jag inte skrivit. Nu är det den 4:e november och det är mörkt klockan 16:00. Det här mörkret och den här årstiden gör ju sitt. Det är löjligt att man naivt tror att man ska komma undan det varje år. Förra året hade jag en plan att lösa det med att ha en massa sex. Men det hade jag ju inte i verkligheten. Så det släpper vi.

Vi längtar efter ljus istället. Spelar på vår gitarr. Läser böcker om politik och annat intressant. Kollar på fotbollsmatcher och förbereder flytt. Såg en film igår som fick mig att fundera. Var kamrat Sillrén som hade sett den så jag såg den med.

Det antyds om kärlek på andras håll. Jag vet inte vad jag blir när det gäller det, kan inte sätta fingret på vilka känslor som spökar. Förutom förtvivlan. Det jag gjorde tidigare i år här var ju att reda ut mitt relationsnystan, vilket fick mig att inse att jag inte har förmågan till relationer. Jag undrar om det är att jag nog inte accepterat det som gjort att jag inte kunnat kommit vidare. Det har blivit lagt åt sidan och jag har tänkt på andra saker. Förutom i svaga ögonblick då jag avslöjat vissa saker för vissa människor och tårarna känts löjligare än orden som sagts. Problemet blir självföraktet som jag känner då jag inser vad smått det är att inte kunna bara gå förbi en insikt och ta upp den i sitt väsen. Nej, det ska ältas och det ska föras längst fram i huvudet som en konstant nål som man inte vill ta bort för att det är dagens skarpaste problem och det ska minsann avhandlas. Om och om igen. Så då pratar jag om att det måste till en personlig revolution för att i grundvalarna ändra mitt sätt att se på andra människor överhuvudtaget. En revolution som framstår lika tonårstrotsig som dum i mina öron. Visst att en ändring måste till, men jag är inte dum i huvudet längre. Eller det är jag ju. Men som en god revisionistisk socialist i grunden så ska reformerna vara på dagordningen. Revolutionerna har varit för fula och för stora för att det ska vara nyttigt. Bra så.

Den största lögnen som vissa far med är att man är immun mot behovet att känna sig behövd.

4 kommentarer:

PS sa...

Vilken film såg du? Jag ser ju som mycket, jag.
Jag gissar på Ghost Busters. Den första alltså.

Sympatie sa...

haha. Nej, det var 500 days of summer.

PS sa...

Zooey Deschanel! Mmmm.

Sympatie sa...

Hon spelar ju samma roll i Yes Man dock. I stort sett. Den apsöta, perfekta tjejen som är intellektuellt överlägsen och vet hur allt "egentligen" fungerar.