Peta dammkorn i dammsugarpåsen

Jag vill ta detta tillfälle i akt att tacka den gode Agnes Moström för den nya layouten här. Det kan tyckas vara ett enkelt jobb, med mycket svart och några blommor. Lägg dock märke till det numera centrerade textfältet och den fina symmetrin. Svart. Vitt. Och Ungerskt brodderi.

Några vänner. Eller vänta. Typ alla jag hänger med, ska på AC/DC i helgen. Det stör mig. Något annat som stör mig är att när jag skulle hämta ut respengar jag legat ute med var ingen där för att ge mig dom. Vilket innebär att jag fick mig en tur till folkets hus i onödan, vilket också störde mig. Något mer som stör mig är att min förbannade dammsugare är så jäkla överavlönad för att prestera som den gör. Jag vill ha en monsterdammsugare som man bara behöva visa rummet så är golvet rent. Men inte den här nej. Peta in vartenda dammkorn i rörhelvetet är det som gäller. En tidsoptimist som jag gillar inte en gravt tidsineffektiv dammsugare. Sprängas ska den. Lura in en handgranat i den ska jag göra. *Poff* Hehe.

I ett par möten har jag närvarat idag. Första gångerna jag satt i sånna möten så började jag skaka så fort jag kände att jag var tvungen att säga nåt. Nu sitter jag som den där störiga jäkeln i klassen och försöker få ordet hela tiden. Jag gillar det. Och jag gillar det sättet av demokrati det blir i dessa möten. I all sin enkelhet. För jag tycker allt bör hållas på sin spets och att takhöjden ska vara hög för att idéerna ska komma till sin rätt. Jag kanske är för hård ibland, men då är det så ibland.

Tankarna sprider sig också. Till hans mamma och hans syster och hans pappa och hans barn och familj. Hjärtinfarkt vid sådan ålder. Nej. Ibland går dom baklänges, klockorna...